Tankar om klädsortiment vs modellmode

Vi som kommer från Italien reagerar starkt på sånt..
Ärligt talat, tänk om jag var en fet tjej skulle jag kanske tänka så här:

H&Ms modeller ser ut som representanter för Anonyma Anorektiker. Visst förstår jag att andra gör det, och visst saknar jag normalviktiga modeller, men whatever. Det är bara reklam.

Något som stör mig bra mycket mer är H&Ms usla storlekssortiment. I en normalstor H&M-butik i en vanlig stad så går de vanliga kollektionerna sällan över storlek 40 i praktiken. Ibland kan man ha tur och se en 42a på räcket. Den sportiga kollektionen och något enstaka plagg kan mööööjligen gå upp till 44/46, men då finns det sällan mer än en skjorta eller byxa att välja på. Och, ja, 44/46 är lätt övervikt, men knappast mer extremt än XS, som passar lätt underviktiga. Och XS finns det verkligen gott om på H&Ms räcken!

Big is Beautiful-kollektionen finns ju... typ. Tältformade klänningar och tunikor (ofta med horribla tantmönster). Vanligtvis hänger det bara motsvarande storlek 50 och uppåt på den avdelningen. Kläderna har absolut ingen form. Säkerligen passar de bra för tjocka personer, men var finns kläderna för oss kurviga kvinnor? Inte på H&M i alla fall.

De "vanliga" kollektionerna är anpassade för kvinnor utan höfter och bröst. En A- eller B-kupa fungerar de för, men när kläderna ökar i storlek så ökar de i storlek lika mycket på alla håll, vilket oundvikligen leder till att de hänger som säckar över rygg och axlar om de är stora nog att rymma ett par bröst framtill (där vi normalt förvarar dem). Och de "stora" kollektionerna är anpassade för kvinnor som vill dölja snarare än visa sina former.

Av de vanliga klädkedjorna är både Lindex och Kappahl långt mycket bättre än H&M på att anpassa sina kläder för vanliga kvinnor. H&M verkar ha låst in sig i någon slags idealisering av den 12-åriga fjortiskroppen, alternativt den formlösa tjockisen som är desperat nog att klä sig i vad som helst som har rätt storlek.