Skärgården kanske?
Utanför den yttre öbarriär som från norr till söder utgörs av öarna
Utö, Ornö, Nämdö, Runmarö, Möja och Blidö, utbreder sig ett enormt område som
består av tusentals kobbar och skär, ofta samlade i mindre ögrupper, skilda från
varandra av väldiga fjärdar. Här låg fiskeskären. Växtligheten här ute är
sparsam, här förmår endast enen och dvärgbjörken att bita sig fast. På de
yttersta kobbarna växer endast viden och vissa risarter som man annars endast
påträffar i fjälltrakterna. Fågellivet är dock desto rikare, men man vet inte
hur länge till. Minken har trängt ut till utskären och mördar urskiljningslöst.
Ejdrarnas knorrande och måsarnas skrikande tystnar alltmer i vikarna. Dessa
fiskeskär har en historia som antagligen kan mäta sig med staden Stockholms.
Sillfisket vid skånska sydkusten hade sin blomstringstid från slutet av 1100
till mitten av 1500-talet, man kan på goda grunder anta att svearna hade
liknande möjligheter att tillgodogöra sig fisket på fiskeskären även om det var
långt ifrån så givande som vid Skanör och Falsterbo.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar